Nyansernas nödvändighet

Mörkrummets röda ljus var tänt, jag sänkte försiktigt ner fotopappret i framkallningsskålen. Då hände det som är så märkligt att se - varje gång. Bilden växte fram inför mina ögon, sakta mörknade de belysta ytorna och fram trädde hennes ansikte. Då var det dags att skölja av bilden och snabbt doppa ner den i fixeringsvätskan. Utan fixering är pappret fortfarande ljuskänsligt och pappret blir helsvart.
Att göra egna bilder från negativ som jag själv fotograferat var ett av mina stora intressen en gång i tiden, många långa kvällar och nätter gick åt för att få fram de svart-vita bilderna. Fortfarande kan jag känna den speciella lukten av framkallaren och fixet som fyller mörkrummet när jobbet pågår.
En svart-vit bild ska helst ha någon del som är helt svart och någon punkt som är klarvit, då framträder skärpan och djupet. Men det som gör själva bilden är nyanserna av grått. En bild i bara svart och vitt kan vara spännande som ett experiment eller en siluett, men för att se vem och vad bilden föreställer, för att det ska vara en bild som avbildar något av det vi ser omkring oss behövs nyanserna.

När vi växer upp och kommer in i tonåren skapar vi oss en bild eller tolkning av tillvaron som är svart-vit. Kanske behöver vi förenklingarna för att få en känsla av att förstå eller ha kontroll på omgivningen. Enkelheten hjälper oss att orientera oss, hitta något fast och tryggt i omvärlden. Människor och företeelser stoppas in i fack, allt delas upp i svart eller vitt, gott eller ont, bra eller dåligt, smart eller dumt. Kanske minns du, som jag, en tid då det alla svar var hittade och allt kändes klart, då du hade tagit ställning till alla frågor och då tillvaron var genomskinlig och förståelig?

Vi behöver nog den fasen i våra liv, vissa av oss behåller den längre än andra. Men till vuxenblivandet och till att vara student hör att lära sig nyansernas konst. Att kunna nå en djupare och mer sann förståelse av livet och tillvaron. Att se att vi inte lever i en svartvit värld utan snarare i en värld som är full av gråskimrande nyanser och perspektiv. Eller, för att lämna bilden från mörkrummet, en värld av miljoner färgnyanser och ett otal möjliga tolkningar av varje situation och företeelse.

Varje påstående som någon kommer med kan ifrågasättas och varje teori kan motsägas med hjälp andra teorier. Vi lever i en osäker värld där varje människa vi möter har både ljusa och mörka drag inom sig, där olika tro och livsfilosofi blandas och möter varann, där förändringarna går allt snabbare så att gårdagens sanning är dagens dåliga skämt. Och där allt kan tolkas på flera olika sätt.

Skiljelinjerna går inte längre mellan kyrkor, partier eller grupper utan rakt igenom dem. Och de går mellan dem som kan se sin egen uppfattning som en tolkning av flera möjliga och dem som tror sig ha sanningen själva. Det går mellan dem som vill ha dialog och dem som vill omvända andra. Den går mellan dem som håller fast vid gamla "sanningar" till varje pris, både tro och icke-tro, konservatism och radikalism och dem som intresserat vill lyssna, vågar ompröva och tänka nytt.

När nyanserna träder fram på fotopappret blir bilden mer komplicerad men också mer hel och mångfasetterad. Den visar lite mer och ger oss en större bild av verkligheten.
Kanske också en bild som på något plan är mer sann...